Islam i terroristjakten

Snabba slutsatser i upphetsade lägen är ofta förhastade. Det gäller också nu, när många ropar ”vad var det vi sa” till de som vill nyansera bilden av terroristjakten.

Terroristjaktens facit är ännu inte skrivet. Det är naturligtvis lockande att göra det just efter händelserna i Stockholm den 11 december och Köpenhamn den 29 december. Ännu har vi bara polisens berättelse. Om den stämmer och ett hotande massmord i Köpenhamn stoppats, är det utomordentligt. Att hota att döda journalister för vad deras tidning publicerat, är ett hot mot den fria åsiktsbildningens grundval, hur dubiösa motiven för själva publiceringen än var.

Men det betyder inte att all svensk terroristjakt varit framgångsrik eller oproblematisk när det gäller behandlingen av muslimer. Det är bara två månader sedan de svarta rubrikerna om att en bomb skulle detonera i Göteborg och tungt beväpnad polis stormade tre muslimska familjers hem, papporna förnedrades och hotades med vapen inför sina barn och barn på 10, 6 och 3 år, fördes till polisstationen. Deras mamma, som skulle ha hörts som vittne, fick frågan om hennes tro kunde betecknas som ”islamism” i förhörsprotokollet. Bombhotet var falskt. Men den ”fragmentariska information” som triggade igång Säpo och präglade förhören kan utan överdrift beskrivas som terroristnoja. Det gäller också inlåsningen av åtta moskébesökare, som inte hade med saken att göra. Att oskyldiga familjer fick sina liv förstörda, kan ha samband med att de blivit (olagligt) övervakade när de besökt sin moské i Göteborg. Mycket talar för att de nya avlyssnings- och övervakningssystem, som successivt rullats ut också under 2010, ger så mycket information att den blir svår att bedöma. Det hotar rättssäkerheten. Tyvärr var det inte första gången som muslimer i Sverige blivit frihetsberövade på svaga grunder.

I media spelar terrormisstänkta muslimer i en division utan pressetiska skyddsnät. Med ”guilt by association” kan huvudnyheten i en stor tidning t ex bli att koppla Guantanamofången Mehdi Ghezali till Köpenhamn, fast kopplingen inte finns. Eller minns ni ”Jihad Jane” förra året, ett terroristhot mot Sverige, som var en tidningsanka.

En grundläggande svaghet i svensk terroristjakt är sammanblandningen av brottsbekämpning och åsiktsregistrering, med stöd av politiserade speciallagar, terroristlistor och folkrättsstridiga utvisningar till tortyr. När SvDs ledare den 29/10 vill få oss att tro att bomben i Göteborg (som inte fanns) måste mötas genom fortsatt krig i Afghanistan, då har man svalt propagandan om ”kriget mot terrorismen” d v s en sammanblandning av brottsbekämpning och krig. När muslimer begår brott med politiska motiv kallas det terrorhandlingar. När USA avrättar både misstänkta och civila (muslimer) i drönarattacker, kallas det aldrig våldsbejakande statsterrorism. Det går inte att bortse från att krigen i Irak och Afghanistan, Palestina och Tjetjenien, för många muslimer framstår som riktade mot just muslimer. Krig skapar inte bara hat och frustration. De skapar också behov av fiendebilder. ”Kriget mot terrorismen” är inget undantag. Om man väljer att blunda för detta, kommer man aldrig att förstå de tankar på hämnd som kan leda till våld, också i Sverige.

De nya terroristlagar, vars straffhöjning och bevissänkning tycks konstruerade så att de bara kan drabba muslimer, har på det hela taget visat sig trubbiga. Tidigare lagar täckte de brott som nu kallas ”terroristbrott” utan att ha de nya terroristlagarnas religiöst färgade komplikation.

Charta 2008 är en medborgarrättslig och en religiöst neutral organisation. Vi tror att vårt och andras arbete för rättsäkerhet i terroristjakten kan förebyggande terrorism. Vi tror att blogghetsen mot muslimer och starkt religiösa muslimer i synnerhet, kan skapa grogrund för terrorhandlingar. Självmordsbombaren i Stockholm angav politiska motiv – att Sverige skickar soldater till Afghanistan och Muhammedkarikatyrerna, kulmen på en hets mot muslimer som Jyllandsposten ägnat sig åt under lång tid. Begreppet ”islamism”, eller ”våldsbejakande islamistisk extremism” är dubiöst, då det kopplar en viss sorts brott till en hel världsreligion. ”Föreställningen att stark muslimsk tro bara är ett gömställe för terrorister kan mycket väl visa sig vara en katastrofal missuppfattning som äventyrar gripanden och framgångsrik lagföring av de verkliga terroristerna” skriver säkerhetsexperten och professorn Philip Bobbitt i den i USA hyllade boken ”Terror and Consent. The wars for the twenty-first century.”

Att Schweiz förbjuder minareter och en rad EU-länder inför nya lagar mot troende muslimers sätt att klä sig, är resultat av politiskt kampanjer, där terroristhotet används och mörka krafter beskriver islam som terrorism. Idag handlar det om muslimer. För 70 år sedan handlade det om judarna. Det är illa om vi inte ser den olycksbådande skriften på väggen den här gången. Det är just när krav på hårdare tag, integritetskränkande lagar och nya övervakningssystem är lättast att driva, som det är viktigast att värnar allas medborgerliga rättigheter och lika värde.

Vi i Charta 2008 inser att det 2011 blir än viktigare att arbeta för rättssäkerhet också för att underminera grogrunden för terrorism. Fiendebilderna bleknar i ett rättvist system och en fredligare värld. Tanken på det första självmordsattentatet föddes inte i en moské utan i en tortyrkammare i Egypten.

www.charta2008.se

©IslamGuiden:   info@islamguiden.com
www.islamguiden.com