Reflektioner kring dagens anti-muslimism och dåtidens Quraysh

En nära vän till mig sa häromdagen att problemet är inte vad det uppenbarar sig för att vara – demokrati, frihet och rättvisa fanns här under 90-talet. Det fanns ett lugn som människor åtnjöt i Sverige och i Väst i allmänhet under 90-talet. Problemet enligt honom var när muslimer blev mer politiskt och samhälleligt medvetna och började påverka samhället i större grad som Väst började gå emot sina egna principer. Enligt honom var alltså denna stund av stillhet baserad på att endast Väst fick påverka Väst – så fort ett främmande element, enligt Västs principer, använde samma verktyg som Väst lärt detta främmande element och kom att förändra samhället blev det ett problem. Så till slut blev det ”Du har friheten att göra vad du vill, så länge du håller dig till den ramen jag sätter upp för dig” – en attityd som till slut resulterat i dagens samhälle.

Många ser World Trade Center attackerna som brytningspunkten för den ”gamla tiden” och den ”nya tiden”. Det var då, enligt politiker, som världen förändrades och tog en ny diskurs. 9/11… 9/11… 9/11… Ett datum och en händelse som likt en dikt upprepas världen över för att legitimera våld mot muslimer. 9/11 har blivit en folksaga, en poetisk trumma som man slår i när världen tvekar inför våldsamheterna som deras stater utför.[1]

Men våldet mot muslimer ses inte som det stora som det är. Och detta ska inte ses som något nytt för muslimer – som ibland blir så tagna av deras rådande situation att de glömmer bort att det finns värre exempel än det som råder just nu i historien.

När Profeten Muhammad (frid vare med honom) började sitt uppdrag i Mecka bland sitt folk förkastade de honom direkt. Hans egen farbror, Abu Lahab, brukade följa efter Profeten och gick till alla ställen Profeten var på för att håna honom när han skulle hålla ett tal. Likt hur varje anti-muslimsk hemsida idag hånar och publicerar hatiska artiklar mot muslimer. De som trodde på Profeten hånades, torterades och dödades. I vår tid hör vi hur flickor i slöja torteras av anti-muslimska krafter, likt den 13 åring i Lund som sparkades så hårt så att hon började blöda i underlivet 2010 – en händelse väldigt likt det som hände Somaya, en av de första muslimska kvinnorna i historien. Somaya dödades av Abu Jahl genom att bli huggen av ett spjut i sina privata delar, må Allah vara nöjd med henne. Flickan i Lund klarade sig, och motivet bakom attacken var att de fega förövarna, tre killar, inte samtyckte till att hon skulle få bära slöja.

Quraysh, som både Abu Lahab och Abu Jahl tillhörde, iscensatte många svårigheter riktade mot muslimerna. Bland annat upprättade de en bojkott av muslimerna och alla som hjälpte dem och förbjöd alla att handla med dem, ge de mat eller på något sätt bistå de med nödvändigheter. Trots allt detta sa Profeten till Quraysh att om solen placerades i hans högra hand och om månen placerades i hans vänstra hand skulle han ändå inte ge upp sina principer. Och Profeten utsattes därefter för många svårigheter själv, och en del av muslimerna blev tvungna att emigrera till Abessinien.

Muslimer övervakas av Säkerhetspolisen (SÄPO), blir stoppade från att kunna arbeta av SÄPO, stoppas och blir kroppsvisiterade på flygplatser, får sina hem stormade och får vapen riktade mot sig, deras böneplatser blir övervakade och SÄPO använder människor med bristande självkänsla som inbäddade informanter som anger andra muslimer, eller de som de anser vara ”säkerhetsrisker”. Jag har de senaste veckorna haft kontakt med en man i 40-års åldern som genomgått utbildning och blev anställd på Arlanda Flygplats men som blev stoppad av SÄPO. Mannen har nu inget jobb och undrar förtvivlat varför han inte kunnat bli anställd på Arlanda, ”JAG HAR INTE ENS SKÄGG!” utbrast han i ett samtal. Men allt är sekretessbelagt, så något är farligt med han, men inte ens han får veta vad han själv är för risk. En man utan någon som helst kriminell anmärkning i registret. Ja, allt detta händer i Sverige.

Så kanske har min vän rätt – kanske är det som han säger om 90-talet och att ju mer samhälleligt medvetna muslimer blev, ju mer odemokratisk, orättvis och mer frihetsbegränsade blev Sverige. Men det spelar ingen roll för muslimer, för som Profeten kan solen placeras i en hand och månen i den andra, och ändå kommer muslimer inte lämna sin religion, eller för den delen ändra den för att andra inte håller med. Det är deras rätt, det är deras rättighet att få kunna vara vilka de än vill vara.

Och som Martin Luther King, en av mina inspirationskällor i dagens värld, sa ”Hat föder hat, våld föder våld” och inspirerande sa han att med våld kan du mörda en mördare, men aldrig mörda mord. Med våld kan du mörda en som hatar, men aldrig mörda hat. SÄPO, polisen, anti-muslimska krafter och rena rasister kan fortsätta hur länge de vill med sina metoder – de kommer aldrig att kunna nå sina uppsatta mål. Det krävs något annat; det krävs självkritik och reflektion, eftersom mörker kan aldrig få dig att se, utan endast ljus kan eliminera mörker. Världen har gått förbi den tid då våld, alla typer av våld må det vara mentalt, psykisk eller fysisk, brukade lösa problem, och de bästa av alla fredsbevarande tiderna kommer till genom satyagraha – eller icke-våld. Det var så Profeten Muhammad (frid vare med honom) gjorde i Mecka när han stötte på förtryck, och det var så de stora män i historien hanterade sina förtryckare; de vägrade att leva på knä och dog istället, likt Malcolm X, stående, sägandes ”Assalamu Aleikum”, eller ”Fred vare med er”.

_____________________________________________
[1] En del av en längre artikel som ännu inte publicerats.

©IslamGuiden:   islamguiden(a)gmail.com www.islamguiden.com